Rapport om Sport #11

Sensommaren dör som bäst ut och Söderfemman tuffar obevekligt vidare in i höstmörkret. BK Sport klamrar sig liksom sina seriekamrater fast efter bästa förmåga för att inte bli kvar på perrongen. Visst är det kul när serien äntligen drar igång på vårkanten efter århundranden av försäsongsträning, minusgrader och ojämna planer till trots galopperar lagen ut som ystra kalvar med förväntningarna lysande ur ögonen. Ännu bättre blir det när sommarsolen börjar skina, gräset blir grönskar och planerna faktiskt är spelbara. Livet är lätt och melodin går i ständigt dur, trots en och annan förlust. Hösten är däremot en annan visa. Det är grått, blött och lerigt. Tungt och jobbigt. Det är nu marginaler och möjligheter att rädda upp vårens missräkningar tar slut och hoppet dör. Både i botten och toppen skiljs agnar från vete. Bara de tjockaste vinnarskallarna klarar hålla ångan uppe hela vägen till sista omgången och allt som oftast är det också de som slutar på förstaplatsen. Inte nödvändigtvis de snyggaste eller roligaste utan de med högst uthållighet. Den tiden är nu och frågan är bara om den tiden också är BK Sports. Förra helgen avvärjdes luriga Tystberga på bortaplan efter en, enligt initierade kännare, mycket god insats av de gulklädda. En fin revansch som generade god atmosfär när vi sammanstrålade för veckans träningspass. Men inte ens på Ekängen varar glädjen för evigt. Ingen kan riktigt säga hur, när eller ens varför skadade Oleg plötsligt fått rollen som lagets fystränare men så har skett. Kanske arbetsinsatsen på Försäkringskassan lämnar utrymme för ytterligare åtaganden. En visselpipa har han i alla fall införskaffat och det var verkligen väl investerade pengar, för det är inte många minuter per träning som den är tyst. Ambitiösa hinderbanor med diverse krypande och hoppande, burpees, push-ups samt midsommarklassikern skottkärran utgör kärnan i Sports träningspass numer. Vanligtvis brukar det heliga ledordet i fysträning vara Specificitet, det vill säga den förmåga du tränar är den du förbättrar, således tränar en höjdhoppare mer explosivitet medan en längdskidåkare lägger mer tid på uthållighet. Man tränar alltså just precis det man vill bli bättre på. Att fastna i gamla hjulspår ligger, som ni förstår, dock inte för Sports tränarstab som ständigt utmanar det beprövade med nya spännande perspektiv. Mottagandet i spelartruppen har initialt var på tisdagsträningen aningen ljummet, så som det ofta blir när nymodigheter presenteras. Push-ups i tiominutersintervall följt av 3000 burpees kan få den gladaste stämning att surna, även på Ekängen. Banderiljärerna blev arga, picadorerna blev ännu argare men argast av alla blev inte oväntat Kun Sr, ledaren av Söderfemmans busliga. Till slut fick coach Humlan harkla strupen och gjuta olja på känslovågorna. Heta känslor på träning behöver verkligen inte vara av ondo och tecknen i skyn talade onekligen för Sport inför fredagens batalj mot IFK Nyköping. Vi förnedrade dem lättsamt med hela 9-1 ifjol, sen den usla inledningen på serien har Sport visat god form med blott en förlust sen 11:e maj samtidigt som gästerna börjat tappa sitt tidigare stadiga grepp om andraplatsen. Men väl ute på planen blev vi tämligen omgående varse att en viss hybris kanske letat sig in i laget. Gästerna försvarade sig lågt och anföll snabbt i välregisserade omställningar medan vi gulklädda hade fullt sjå att hålla oss på fötterna i den våta mattan. De gulklädda tekniska misstagen låg stundtals på rent löjliga nivåer, passningar slafsades slarvigt iväg utan adress och mottagningarna såg ut som samtliga spelade med nummer 23 på ryggen. Detta nyttjade IFK:arna väl och kontrade in 1-0 i mitten av första halvlek sen vi generöst gett bort bollen utanför offensivt straffområde. Strax därpå ökade de på till 2-0 i andravågen efter ännu en omställning där en kapitalt misslyckad rensning friställde en IFK:are i boxen. Trots underläget skapades det även chanser framför gästernas mål men liksom tidigare motsvarade inte vår effektivitet motståndarnas. Andra akten inleddes men en kraftsamling från Sport där fina målchanser staplades på hög för att samtliga brännas. Istället dödade gästerna matchen efter en timme genom ännu en omställning. Ridån gick ner över Sport och allt vad struktur, taktik och spel heter föll sönder i frustration. Tio gulklädda enmanslag försökte förgäves jaga ikapp underläget men IFK stod ramstarka i sina försvarspositioner. Eddie sprang förvisso in en tjusig reducering men det räckte ingenstans den kväll då slutresultatet skrevs till 4-1 efter ytterligare en fin omställning från de vitklädda. Sammantaget ett riktigt debacle från Sports sida. Känslan efter matchen var att vi aldrig kom in i den. Undantaget några inhoppare tror jag ingen gulklädd kände sig särskilt nöjd med sin egen prestation. Extra surt att förlora med den känslan men det var åtminstone inget snack om att det bättre laget avgick med segern. Nästa helg väntar derby mot ett Hällby, där senaste mötena bjudit på tajta och målsnåla bataljer, med ett förhoppningsvis pånyttfött BK Sport. Väl mött! /#23 Herr A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter