Rapport om Sport #4

Efter tre omgångar och en evighet bröts så äntligen poängtorkan i lokalderbyt mot Hällbybrunn. Tyvärr blev det inte proppen ur utan en ensam och krampaktigt frampressad droppe. Men vi skall icke försmäkta på grund av detta faktum, stora skutor vänder man inte hur som helt utan ett steg i taget. Endast jumbon Trosa-Vagnhärad har gjort färre mål än Sport hittills, vilket rimmar illa med vår självbild som målglatt gäng. Under veckan som gick nöttes följaktligen avslut på Ekängen och på det hela taget fick Oleg och Rille jobbar hårt för att hålla bollarna ur nät. Möjligtvis kunde vissa fokuseringssvårigheter då och då skönjas hos lagets normalt sett vassaste avslutare Kun Senior, Nenne och Hannes. Det räckte faktiskt med att ett av de otaliga flicklagen som huserar kring idrottsplatsen joggade förbi planen för att fokus skulle skiftas till uppkavlade ärmar, flexande biceps och andra potentiellt förföriska aktiviteter. Med tanke på den tropiska hettan hade det allt varit gott med en svalkande klunk mellan övningarna, vi lagkamrater fick dock nöja oss med saliv då det medhavda vattnet oavkortat gick till nämnda trios frisyrmodellering. Fredagsgästerna från Hällbybrunn förde ifjol sin tillvaro på nedre halvan av tabellen men har i år gjort en fin säsongsinledning och tronar efter sex omgångar på andra plats. Inför avspark förväntade vi oss således en motståndare med gott självförtroende. Motdraget från Sports rutinerade coachduo blev vårens offensivaste startelva och öppna spjäll mot motståndarmålet. Genialiskt skulle det visa sig, i ungefär sju minuter. Därefter tog gästerna ledningen genom sin första målchans. Nedslående förstås och gamnackarna kröktes på oss som varit med och torskat tre raka. Uppflyttade ynglingen Calle vek dock inte från direktiven och jagade ivrigt vidare med ungdomligt oförstånd mot gästernas backlinje. Det gjorde han riktigt bra och både hörnor, målchanser och slutligen en kvittering vaskades fram. Vid min aktningsvärda ålder är snabbhet inte längre en bristvara utan mer ett minne och därför tar transporten från offensivt straffområde till den normala positionen i backlinjen efter fasta situationer ofta några minuter. Trots maxlöpning i hemjobbet hann jag således knappt ur offensivt straffområde innan spelet vände igen efter en hörna, min prekära position förvandlades på ett ögonblick till optimal, vilket Kun Junior uppfattade och elegant lyfte fram en perfekt boll som kunde förpassas i mål. Stärka av kvitteringen rätade vi ut gamnackarna och växlade upp. Ledningsmålet hängde stundtals i luften men gästerna försvarade sig väl. Bollinnehavet var visserligen vårt med eftertryck men Hällbybrunnarna var inte ofarliga i sina snabba spelvändningar, där de skapade åtminstone en riktigt stekhet chans innan paus. Efter vilan utkristalliserades matchbilden ytterligare. Vi hade bollen för det mesta men liksom tidigare matcher var skärpan i sista tredjedelen vår akilleshäl. Gästerna krigade heroiskt mot både kramp och skador och hade även några heta ”nästanlägen” tack vare sina omställningar. Men inte heller de lyckades förvalta sina chanser. Ännu en gång en helt orimligt mållös halvlek. En poäng var dock ett litet trendbrott för Sport som vi förhoppningsvis kan bygga vidare på. Kul att talangerna ifrån U16 fortsätter ta för sig och prestera riktigt bra i seniorsammanhang. Dessutom var saknade kulturbäraren Robin åter i Sports omklädningsrum inför avspark, även med fotledsortos upp till knäet torde han vara aktuell mot Nykvarn nästa vecka. Väl mött /#23 Herr A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter